Under denna promenad hade man sällskap av: Evve och hennes Filippa och Jenny och hennes Cesar.
Det va riktigt länge sen som Evve va med på en av våra promenader.
 | Här har vi den bedårande Filippa. Bästa kortet jag har på damen. Hon har en tendens att alltid se så tragisk ut på alla kort man tar på henne. Så bättre än så här blir det icke! Men hon har blivit duktig på att lyssna på sin matte! |
Mysig hund den där Filippa. Tänk om min egna Bamse skulle lyssna så där bra. Han kan inte gå lös en hel promenad. Han slutar att lyssna på mig efter ca 100-150 meter. Men det är ju en början. Måste bara få honom att inse att man inte behöver hälsa på allt som går förbi en. Och man måste definitivt inte hälsa på varenda hund man möter.
Men vi har varit lite dåliga på att träna på sistone. Har varit lite kallt och när vädret har varit bra så har man varit sjuk.
Och på tal om sjuk så är det nog dags snart igen… Halsen kliar, och näsan är täppt. Men eftersom Nikko håller på att bli piggare så är det väl min tur att vara sjuk (igen).
Satt tidigare och funderade på om jag skulle ringa hans pappa för att höra hur han har med jobb nästa vecka. Nikko har ju lov och dom två kan behöva umgås lite mer än vad dom gör. Så att dom får en chans att känna varandra lite mera. Nikko har ju tydligen inte haft några S-T-O-R-A utbrott där. Men det är nog för att Nikko inte känner sig hemma där än. Men om dom får mera tid tillsammans så kanske dom också kommer att få den stora äran att njuta av ett utbrott av modell MEGA.
Men det kommer nog inte att ske. Han är ju en strängt upptagen människa har han upplyst mig om. Samt att han inte har någon lust att bli en lekfarbror.
Jaja nog om det nu.
Imorgon verkar det som att jag äntligen ska få lite färg i mitt hår. Tjoho! Men som jag skrev förut… Tänker inte ropa hej riktigt än… Det gör jag när färgen är i håret!
Och nu känns det som att jag håller på att få tillbaka min kroppstemperatur till normal igen.
Satt också och funderade på om man kanske bloggar för ofta? Hinner man läsa alla mina inlägg?
Men åandra sidan skulle jag börja blogga en gång om dagen skulle folk garanterat I-N-T-E orka läsa för då skulle dom blir minst 4 gånger så långa. Det är knappt jag orkar läsa mina egna inlägg. Men jag gillar att skriva (något jag påpekat förut) och kommer nog inte sluta bara för att man har för få kommentarer i bloggen.
Det här är en form av terapi för mig. Jag skriver av mig. Det jag stör mig på hamnar här. Och jag kan stå för vartenda ord jag har skrivit. Och jag är ibland bättre på att uttrycka mig via ord istället för tal. Känner att jag formulerar mig bättre när jag skriver. Men ibland kan det dock bli lite rörigt för jag har en tendens att jiddra bort mig själv och säkert också mina stackars läsare, så i slutändan är det ibland ingen som vet vad jag skrivit om egentligen.
Har ju en ordräknare ( i skrivande stund är jag uppe i 590 ord ca…)
Ganska kul att se hur mycket man skriver egentligen. Ett av mina inlägg är på 700 (!) ord precis. Det är ganska bra gjort.
Alla mina vänner som bloggar, skriver korta inlägg, kanske ibland flera gånger om dagen. Jag skriver i snitt 3 gånger om dagen och alla inlägg blir sjukt långa.
Så ni som läser ska ha en stor applåd för att ni orkar läsa min inlägg.
Nu ska jag ta mig en rök och lite nässpray, och sen tänker jag nog hångla upp min kudde tror jag.
//Take care!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar