Lite delade känslor inför detta. Då jag vet på ett ungefär hur min blivande arbetsplats fungerar. Har bekanta som jobbar där. Och har även ett par som har jobbat där men slutat för att dom inte orkat.
Men åandra sidan ett jobb är ett jobb! Och jag vägrar att sitta på arslet och göra ingenting! Inte min stil…
Och får man ett jobb så kan man ju börja att betala lite mera räkningar här hemma, så karln slipper betala precis allt! Man känner sig ibland som en parasit eller något i den stilen.
Och alla jobbade timmar kommer ju resultera i pengar man inte hade från början! Eller hur?
Vem försöker jag övertyga? Mig själv eller er?
Nä detta kommer att bli bra i slutändan. Bara jag slipper allt som heter hemtjänst! Det tycker jag inte om.
Märks det att man är nervös eller?
Jag vet knappt vad jag ska skriva…
Men, men… Nu ska jag nog ta och kolla lite på TV, för senare är det dags för kvällspromenad med samma folk som igår. Fast igår fick vi sällskap av pitepalten och hennes Winnie…. =)
Nä gott folk! Vi hörs efter intervjun i morgon!
//Take care!
Kikade in...lämnar ett avtryck och önskar dig en fortsatt trevlig kväll!
SvaraRaderaLycka till imorgon!
Gör gärna ett tryck in och besök min blogg, där du följer min kamp tillbaka till livet efter våldtäkten.
http://www.metrobloggen.se/offer
Vid intresse är du också välkommen att, via bloglovin (ett litet plus på kanten av bloggen) prenumerera!
Lycka till på arbets-intervjun :)
SvaraRadera